Tunga beslut.
Innan idag läste jag ett brev i tidningen SOLO. Det var tre kändisar som skulle skriva brev till sina 22-åriga jag. Det jag speciellt fastnade för var Sofia Wistams brev.
Nu är det 12 dagar tills antagningsproverna ska vara inlämnade i Stockholm. Jag har gjort en skiss. Man ska göra 5 tolkningar som måleri, foto eller annat och ett re-design objekt. Jag vet inte om jag ska satsa stenhårt på detta och följa min hjärna eller göra något halvdant, se om jag kommer in och sen bestämma mig för vad jag vill.
Om jag väljer att strunta i det kan man alltid läsa någon kurs och få studiebidrag, jag vill inte börja jobba men jag vill inte klassas som arbetslös heller. Under ett år kan jag leva livet precis som jag vill. Om jag börjar på utbildningen kommer jag vara 24 när jag är klar..
Hej älskade syster!
Jag förstår din vånda över framtiden. Det råd jag kan ge är att passa på och följ ditt hjärta. Att vänta ett år och plugga är ingen fara, visst är det skönt att vara klar med utbildningen när du är 24 men det är ju absolut ingen hets.
Jag skulle aldrig vilja leva om mitt liv men hade jag varit 18-19 igen så hade jag tagit ett år och rest, sett världen, gjort lite vad som helst och njutit av livet för att sen sätta mig i skolbänken igen. Alla saker du gör är en erfarenhet rikare.
Kram syrran!
Följ ditt hjärta <3 Kram
Hej sis!
Det är exakt det du skriver som jag funderar på. Men jag vet inte om jag är tillräckligt modig för att ta ett år helt ledigt, hur ska jag försörja mig liksom? Jag vill verkligen ta en paus från allt och bara leva livet hur jag vill. Spendera varje dag precis hur jag vill utan några måsten, leva som om det vore den sista dagen i mitt liv. Jag har iaf sökt till utbildningar men kommer jag inte in så vet jag att det var meningen, och då följer jag ödet.
Kram och tack. Vi ses på lördag <3
