alltförmångagånger

På senaste tiden har jag överraskat mig själv.
Förut gick jag alltid runt med huvudet fullt av bekymmer.
Känslor, relationer, lösningar.
Men de senaste veckorna har allt kretsat kring materiella ting.
Jag vet inte om man kan tolka det som något positivt eller negativt.
Kläder, smink, hår.
Pengar, pengar, pengar.
Senaste månaden har jag gått ner nästan 10 kilo.
Jag känner att jag är påväg mot en bättre, finare, lyckligare Jessica.
Anledningen till denna prylhysteri tror jag är på grund av att jag verkligen känner för att förändra mig.
Jag vill inte behöva stå framför garderoben i en halvtimme o byta kläder för att jag inte trivs i det jag tar på mig.
Jag vill att folk som går förbi mig ska titta på mig och nästintill bli avundsjuka på att jag trivs med mig själv.
Jag vill att alla kläder i hela världen ska finnas i min storlek, även om jag inte vill köpa dem.
En annan anledning till dessa ytliga,
men inte lika deprimerande tankarna
är att jag är säker på mitt förhållande.
Max visar så ärligt och helhjärtat vad han känner.
Jag är van vid att tvivla, gråta och grubbla.
Men när det inte finns några frågor som fyller ens tankar
måste de ersättas med något annat?
Min slutsats är att om jag slösar massa pengar på saker
tyder det på att jag känner mig fri.