Stjärntecknen berättar.

Sådan är du i kärlek.

Ditt kärleksliv och varför du reagerar som du gör:
Kräftan söker kärlek, men kräftan är komplicerad och motsägelsefull. Under större delen av livet får du andra att ta hand om dig, fast egentligen kan du mycket väl ta vara på dig själv. Det bästa du vet är att bli bortskämd och ompysslad, men även om du kan vara väldigt krävande ger du lika mycket som du tar, och kärlek slösar du med.
Sedan barnsben har du starka modersband på gott och ont, och fast du var lättpåvärkad när du var liten lärde du dig tidigt att lura andra och använda din intution. Vid det här laget kan du säkert konsten att ge - med förbehåll! Kräftan använder ofta sitt kön som sitt vapen och håller inne med sina gåvor tills det lönar sig på något sätt.
Dina lynnesväxlingar kan göra livet besvärligt för du drar dig ofta undan när det blir för jobbigt, och då känner sig dina närmaste övergivna och svikna. Du lockar till dig många vänner och kärlekspartners men söker efter en moders- eller fadersgestalt. Det är en av de djupaste förteelserna i din natur. Du vill ha allt efter egna ritningar och kan vara väldigt självisk. Ofta har du en dubbelmoral: Du vill äga andra, men de får inte äga dig. Det bästa du vet är att göra andra beroende av dig, för du vill gärna styra och ställa.
Kräftan är en eftergiven och vårdande natur och kan älska villkorslöst. Men samma magnetiska kraft kan kväva och manipulera. Du är så lynnig och inkonsekvent att andra sällan vet var de har dig, och din svartsjuka och klängrankenatur kan ställa till svårigheter.
Framför allt förstår du att det gör ont att älska, och du undviker konflikter till varje pris. Då och då slänger du ur dig något elakt när du känner dig pressad, men annars känner du oftast smärtan innan slaget fallit. Lejonet må vråla och Väduren stångas, men kräftan väntar till rätta tillfället att smita undan.
När du blir trängd drar du dig in i ditt skal.
För dig betyder kärlek äktenskap, och äktenskap betyder barn. Som förälder kan du vara beskyddande, och till skillnad från Väduren och Tvillingarna ger du dig sällan av hemifrån. Om du bestraffar dina barn - det du har svårt för - så gråter du själv. Du lägger allting på en känslomässig nivå. Dina barn blir avgudade, ibland till kvävning. Kräftan minns allt, och du berättar klassiska sagor för barnen, ger dem en känsla av rötter och tradition, för i familjen har du ditt viktigaste mål.

Fungerar - fungerar inte:
Kräftan är full av trevlinga överraskningar, och i kärlek lovar du mycket. Ibland drar förlovningen ut på tiden, för du rusar aldrig huvudstupa in i äktenskapet. Ofta gifter du dig ung, för när du måste flyga ur boet vill du genast söka skydd i ett nytt. Du står framför altaret innan du har hunnit skaffa dig vare sig sexuella erfarenheter eller känslomässig mognad.
När du inser att du har begått ett misstag har du svårt att erkänna det. Ett av dina största fel är att du inte kan medge att du har gjort fel. Därför håller du fast vid din partner så länge som möjligt, du ser den andras fel men inte dina egna. Sex och kärlek är samma sak för dig, och äktenskapet för evigt. Om du skulle skiljas kan du säkert inte begripa hur det gick til, och du är rädd för att byta partner. Och du är svartsjuk och klängig och slåss för barn och hem med näbbar och klor - just det, klor. Kräftans andra äktenskap blir ofta sämre än det första, för du har en odräglig vana att jämföra din partner med den förra, särskilt i sängen!
Ändå är du en gåtfull och överraskande kärlekspartner. Du är blyg men också starkt sexuellt lagd och primitivt sensuell. Du är stillsam och listig, nästan aldrig framfusig och högljudd, och du kan konsten att få folk dit du vill. Men när du blir sårad blir du hämnlysten och kan sura och snyfta som ingen annan. Du är småaktig när man retas med dig - hämnden kan bli anklagelser eller vilt slöseri!
Ditt största problem är kanske svårigheten du har att tala ut med din partner. Du säger aldrig rent ut vad du vill. Istället använder du antydningar, för du har svårt att vara rättfram. Kräftor tror att omgivningen känner på sig vad de är ute efter! Du skulle kanske lyckas bättre i dina relationer om du slutade skylla allting på din partner. Om du lär dig att älska utan att äga och att inte klamra fast vid ett dåligt förhållande, kan du bli en mognare människa.
Din partner måste ha stort tålamod, för ditt humör växlar över en natt från nattsvart depression till upprymdhet. Du tål inte skämt på din bekostnad, men är sentimental på gränsen till gråtmildhet och tror stenhårt på romantik. Din stjärnögda oskuld måste nog balanseras med lite realism om du ska få ett lyckligt äktenskap, för ingen människa är fullkomlig, och om du sätter din älskade på piedestal kommer det att sluta med ett fall. Försök acceptera andra med både goda och dåliga sidor, för du har många fina egenskaper och kan anstränga dig en hel del för att äktenskapet ska bli bra. Men du måste öppna dig och säga rent ut vad du behöver, annars uppstår aldrig någon ärlig kontakt. Du ska inte gå undan, för egentligen behöver du äkta kärlek och total hängivenhet, och för det krävs intimitet.
Kräftans bästa partners finns i Fiskarna och Skorpionen. Med Skorpionen får du ett långt och sensuellt förhållande, för ett annat vattentecken kan handskas med ditt humör, hjälpa dig när du är nere och glädjas med dig när du är glad. Fiskarna har den intuitiva förståelse du längtar efter, och ni kan drömma tillsammans. Kräftan går också bra i par med Oxen, för båda är hemkära och behöver materiell trygghet. Förutom ger Oxen förhållandet stadga och förnuft och kan lugna den förskrämda Kräftan. Själv dras du till Stenbocken, ditt motsatta tecken, och det kan gå bra om du lyckas skärpa dig och ordna livet praktiskt för dig. Jungfrun erbjuder dig också stabilitet och arbetar hårt för att hålla dig med den lyx du vill ha.


Det du drömmer om i hemlighet:
Kräftan är mjuk, stentimental och romantisk och lever för kärlek. I dina fantasier är det sällan du som tar initiativet för du vill bli hänförd, och du drömmer gärna om att bli uppvaktad och ompysslad. Ömhet och komplimanger är vad som väcker din åtrå. Ingen älskar musik som Kräftan - en älsklingsmelodi och en gäckande parfymdoft kan väcka minnen och starka känslor.
Du njuter av svärmiska romaner och älskar att se din partner djupt i ögonen och drömma om kommande njutningar. Egentligen är du mer för att drömma än för att handla, och du skapar hellre en situation där andra kan ta ledningen än tar initiativet själv.
Du utstrålar sex i rörelser och leenden. Dina fantasier är ofta mystiskt beslöjade. Men du behöver visuell och verbal stimulans och nöjer dig inte med att vara stjärna i en stumfilm. Kräftan vill ha meningsftyllda romanser - engångsföreställningar är inte din melodi. Du vill ha en följetong också i fantasin, där den ena episoden följer på den andra och allt är mjukt och finkänsligt, långsamt och sensuellt.
Din fantasipartner är livlig och självsäker, energisk och lockande. Gärna föreställer du dig en blomsteräng eller havsstrand där din älskare smeker dig mjukt och skickligt. Och du vill ledas in i njutningen med milda händer.

Tvivel, skräck och mardrömmar:
Kräftan lever vanligen i ett tillstånd av ständig ängslan av stora mått. Du är så känslig och emotionell att du ofta försöker dölja dina känslor - även om du verkar lugn på ytan, sjuder det inom dig av fruktan och tvivel.
Kräftan känner mer rädlsa än någon annan, undantag möjligen Fisken. Du oroar dig som en självklar sak - antingen inom dig eller med högljutt gnäll. Men rädslan har en förmåga att gnaga på ditt självförtroende och kan hindra dig från att växa genom att fördärva ditt redan svaga initiativ. Dessutom får fruktan dig att klamra fast dig vid det gamla och beprövade istället för att ta risker och åstadkomma förändringar.
Kanske är det bara Oxen som delar din hetsjakt på trygghet.
Du oroar dig för det grundläggande i livet; mat, bostad, bekvämlighet och sex. Du kan få mani på materiella ting och bli en riktig hamster, samla förråd för morgondagen så till den grad att du glömmer att leva i nuet - och det ökar din ängslan och minskar din livsglädje. Hemmet är det viktigaste av allt för dig, och du anstränger dig verkligen för att skapa en bekväm, trygg fristad.
Ditt humör och dina starka "känningar" kan skrämma dig men din intuitation är faktiskt din styrka - acceptera och använd den! Fast det är lätt hänt att fruktan tar över när du är deprimerad, och då kan bara Fiskarna tävla med dig i skräckslaghet.
Du har svårt att skratta åt dig själv, för du är väldigt rädd för att bli förlöjligad. Då drar du dig inom ditt skal för att undgå det. Det är nästan omöjligt för andra att veta var det har dig när du gömmer dig där inne. Ofta drar du dig undan av rädlsa för att bli förödmjukad; antingen sätter du upp murar omkring dig eller också går du bara din väg. Ditt stora problem att du tar allting så personligt och känner dig tvungen att försvara dig hela tiden.
Din största fasa är nog att inte lyckas etablera trygghet i livet. Och den näst största är säkert att mista den när du har fått den!


Förhoppningar, drömmar och en gnutta trolleri:
Precis som månen, din härskande planet är du bilskapande i din natur, och ofta ser du livet som en serie spegelbilder. Din fantasi är outtröttlig och kan ta över helt och håller om du inte använder lite logig och sunt förnuft. Ibland ser man dig stirra ut i fjärran eller in i din älskades ögon - fast du tänker på något helt annat! Kräftan dagdrömmer oavbrutet. Eftersom du är ett vattentecken har du lätt att ta intryck, samtidigt som du är dramatisk, självupptagen, känslomässig och psykiskt känslig. Du tar åt dig all slags energi och kan ha svårt att släppa ut den igen. Kräftan har en tendens att lagra saker och ting och samlar ofta på sig en väldigt massa onödiga känslor. Där hämtar du stoff till dina drömmar.
Du drömmer mer än du handlar - utom i allvarliga kriser - och ofta verkar du tankspridd. Men när det verkligen gäller vaknar du till och gör något. Se upp så att din drömvärld inte tar över, för då kan du tappa greppet om verkligheten - då känner du dig trygg! Att se verkligheten i vitögat betyder ofta gråt och tandagnisslan, men du ska vara glad åt att du kan gråta ut.
Din högsta dröm är att skapa en skyddande miljö, långt borta från världens bekymmer - du är hemkär och en underbar förälder. Ingen har så starkt bobyggarinstinkt som du! Livet består av att ta hand om andra, och barn kommer förstås in här. Ett liv utan barn är otänkbart för Kräftan. Förutom din avkomma älskar du naturen, och du fyller ditt hem och din trädgård med underbara växter och blommor. När du fått ditt hem och din blomstergård kan du falla i romantiska drömmerier om gångna tider. Blommor, dofter och bilder väcker minnen och starka känslor; du drömmer om en trygg värld där du aldrig blir hotad.
Du har en diktares hjärta och ofta en siares själ. Andra hjälper du genom klärvoajans och telepati, för alla Kräftor har ett medfött sjätte sinne. Du kan ha starka band med det förflutna, kanske genom din mor, och därför är det allför lätt för dig att strunta i nuets utmaningar och dagdrömma om det förgångna istället. Du är nostalgisk och sentimental och tycker ofta att nuet inte kan mäta sig med historien - men torka tårarna och försök leva i nuet, för det är nuet som räknas. Du har lätt att tro att morgondagen ska föra med sig regn och ingen sol, och du slösar därför bort värdefull kraft på att försöka skydda dig.
Kräftan söker livets goda - du har en särskild förmåga att hitta det bästa som livet kan erbjuda. Men även om du har ett fulländat hem och kan skapa en harmonisk atmosfär åt dina närmaste, så måste allt det där balanseras mot dina egna inre behov. Bara materialism kommer man inte långt med! Lär dig att öppet ge andlig och känslomässig kärlek, så vinner du balansen du söker.
Kärlek utan villkor kan vara den magiska nyckel du letar efter. Lär dig älska dig själv, så lär du dig att ge, och ger du så får du tillbaka - utan att föra protokoll.

Till er.

Jag vill säga en sak till de få som läser min blogg, eller ens vet att den finns.
De enda som läser är antingen personer som står mig riktigt nära, snokande människor eller såna som fortsatt läsa sen den skapades för två år sedan.
Men jag vill klargöra för er att jag skriver för min egen skull.
Det är ett sätt för mig att få ut mina tankar när det är som värst.
Jag skriver verkligen inte för att få sympati eller för att folk ska känna igen sig i vad jag skriver.
Men det här inlägget jag tänker skriva idag är till för de som står mig nära.
Jag har fått höra att jag har sårat många det senaste året. Mina närmsta.

Jag tänker inte skylla på någon annan än mig själv. Men jag har faktiskt inte insett att jag sårat någon.
Mina tankar dödar mig inifrån. Jag har hållt/håller mig och mina tankar för mig själv.
Jag pratar nästan inte med någon om vad jag egentligen tänker på och vad det är som är fel.
Förut gjorde jag, men inte längre. Det finns förklaringar till det. Flera faktiskt.
När jag ens nämner Honom, eller ens säger Hans namn, så får jag en viss reaktion.
Det gäller nästan alla.
Vissa mer än andra. En blick, någon dum kommentar eller en suck.
Jag vet vad alla tycker och tänker när det gäller honom.
Hur ska jag kunna förklara, berätta eller säga något om vad jag går egenom om jag alltid får en reaktion som får mig att må ännu sämre?
"Hur kan du ens tänka på honom efter vad han gjorde mot dig!?"
"För fan, han var ju bla bla bla!"
"Att du ens kan nämna honom!?"
"Kom över honom för fan!"
"Vadå? Du tänker väl för fan inte träffa honom igen?!"
"Jag vill bara spy när jag hör det namnet!"
Vem fan tror att jag ska blotta min själ för någon som kommer med en sån kommentar efter min första mening?
Eller inte ens första mening, bara efter att jag sagt något om honom som jag kommit att tänka på i något sammanhang!
Visst, det finns vissa som inte beter sig så,
såna som försöker prata med mig på ett normalt sätt.
Men det är sjukt svårt att få fram något.
Det är så mycket som jag egentligen borde säga men det finns ingenstans att börja.
Jag vet inte vad jag ska säga.
Vad som också hindrar mig är att det känns som att ingen kommer förstå vad jag menar eftersom alla har en viss uppfattning av honom.
Det känns som att alla egentligen skrattar åt mig för att jag är så dum som fortfarande är fast.
Om jag skulle berätta något fint minne från min och hans tid tillsammans
skulle den som lyssnar dumförklarat mig i tysthet och tänkt att jag var trög som blev lurad på ett sånt sätt,
och för att jag fortfarande inte fattat det.
Jag säger inte att folk inte tycka vad dom vill, jag respekterar alla för sina åsikter,
och vissa saker behöver jag kanske höra.
Men inte en chans att det hjälper mig.
Det har aldrig varit meningen att såra någon.
Det kanske är själviskt, men allt inuti mitt huvud får mig isolerad.
Det är klart att jag har känt glädje och gemenskap och allt det där,
men det finns ändå alltid något annat där.
Ibland glömmer jag bort att det finns människor som bryr sig om mig.
När jag sedan upptäcker det eller får det bekräftat för mig så blir jag verkligen glad,
denna veckan har gråtit av lycka för att jag förstått det.
Jag har gråtit inför två personer jag aldrig gråtit inför förut.
Men det viktigaste jag vill få fram med detta är nog att det har aldrig varit meningen att göra någon besviken,
sur, ledsen eller bortstött. Jag vill att ni ska veta att jag verkligen uppskattar vad ni gör för mig,
men det är jättesvårt för mig att prata om allt. Jag hoppas att ni inte ger upp allt om mig.
Jag går egenom en jobbig period, jag vet inte hur länge det kommer vara såhär,
men det har absolut ingenting med er att göra.
Jag menar, det är mig det är fel på, inte er.
Mamma, pappa, Chrisitan, Anna, Per, och några till som står mig nära:
Förlåt. Tack.
Jag älskar er.
Jag vill säga en sak till de få som läser min blogg,
eller ens vet att den finns.
De enda som läser är antingen personer som står mig riktigt nära,
snokande människor eller såna som fortsatt läsa sen den skapades för två år sedan.
Men jag vill klargöra för er att jag skriver för min egen skull.
Det är ett sätt för mig att få ut mina tankar när det är som värst.
Jag skriver verkligen inte för att få sympati
eller för att folk ska känna igen sig i vad jag skriver.
Men det här inlägget jag tänker skriva idag är till för de som står mig nära.

Jag har fått höra att jag har sårat många det senaste året.
Mina närmsta.
Jag tänker inte skylla på någon annan än mig själv.
Men jag har faktiskt inte insett att jag sårat någon.
Mina tankar dödar mig inifrån.
Jag har hållt/håller mig och mina tankar för mig själv.
Jag pratar nästan inte med någon om vad jag egentligen tänker på
och vad det är som är fel.
Förut gjorde jag, men inte längre.
Det finns förklaringar till det.
Flera faktiskt.

När jag ens nämner Honom, eller ens säger Hans namn, så får jag en viss reaktion.
Det gäller nästan alla.
Vissa mer än andra.
En blick, någon dum kommentar eller en suck.
Jag vet vad alla tycker och tänker när det gäller honom.
Hur ska jag kunna förklara, berätta eller säga något
om vad jag går egenom om jag alltid får en reaktion
som får mig att må ännu sämre?
"Hur kan du ens tänka på honom efter vad han gjorde mot dig!?"
"För fan, han var ju bla bla bla!"
"Att du ens kan nämna honom!?"
"Kom över honom för fan!"
"Vadå? Du tänker väl för fan inte träffa honom igen?!"
"Jag vill bara spy när jag hör det namnet!"
Vem fan tror att jag ska blotta min själ för någon som kommer med
en sån kommentar efter min första mening?
Eller inte ens första mening,
bara efter att jag sagt något om honom
som jag kommit att tänka på i något sammanhang!
Visst, det finns vissa som inte beter sig så,
såna som försöker prata med mig på ett normalt sätt.
Men det är sjukt svårt att få fram något.
Det är så mycket som jag egentligen borde säga
men det finns ingenstans att börja.
Jag vet inte vad jag ska säga.
Vad som också hindrar mig är att det känns som att ingen kommer förstå vad jag menar eftersom alla har en viss uppfattning av honom.
Det känns som att alla egentligen skrattar åt mig
för att jag är så dum som fortfarande är fast.
Om jag skulle berätta något fint minne från min och hans tid tillsammans
skulle den som lyssnar dumförklarat mig i tysthet
och tänkt att jag var trög som blev lurad på ett sånt sätt,
och för att jag fortfarande inte fattat det.
Jag säger inte att folk inte tycka vad dom vill,
jag respekterar alla för sina åsikter,
och vissa saker behöver jag kanske höra.
Men inte en chans att det hjälper mig.

Det har aldrig varit meningen att såra någon.
Det kanske är själviskt, men allt inuti mitt huvud får mig isolerad.
Det är klart att jag har känt glädje och gemenskap och allt det där,
men det finns ändå alltid något annat där.
Ibland glömmer jag bort att det finns människor som bryr sig om mig.
När jag sedan upptäcker det
eller får det bekräftat för mig så blir jag verkligen glad,
denna veckan har gråtit av lycka för att jag förstått det.
Jag har gråtit inför två personer jag aldrig gråtit inför förut.
Men det viktigaste jag vill få fram med detta är nog att
det har aldrig varit meningen att göra någon besviken,
sur, ledsen eller bortstött.
Jag vill att ni ska veta att jag verkligen uppskattar vad ni gör för mig,
men det är jättesvårt för mig att prata om allt.
Jag hoppas att ni inte ger upp allt om mig.
Jag går egenom en jobbig period,
jag vet inte hur länge det kommer vara såhär,
men det har absolut ingenting med er att göra.
Jag menar, det är mig det är fel på, inte er.

Mamma, pappa, Chrisitan, Anna, Per, och några till som står mig nära:
Förlåt. Tack.
Jag älskar er.

RSS 2.0