alltförmångagånger

Efter att ha varit singel i två månader, hur känns det..?
Det är klart jag undrar vart jag är påväg inom kärlekens tecken
men jag har träffat så mycket nytt folk och jag har så underbara vänner.
Kärleken kan vänta
men ändå inte.

Jag är kärleksberoende.
Jag vill mysa med någon
somna med någon
vakna mitt i natten och känna att någon håller om mig
när jag vaknar på morgonen vill jag möta ett leende fyllt av kärlek
som är till för endast mig.
Jag vill ge all kärlek jag har inom mig
till någon
och få samma sak tillbaka.
Dela allt och ingenting
leva för varandra.
Alla små saker som gör att det pirrar på insidan
allt från en blick
en kyss på pannan
ett leende
eller sättet att säga mitt namn.
Att kunna dela en händelselös dag med någon
kan bli bland de underbaraste dagarna i livet.
Jag vet inte om jag är kär i kärleken
eller om jag bara saknar den?