Fast i mina egna tankar.
Jag drömmer om dig i princip varje natt.
Du blev dömd till döden för något du inte hade gjort. De höll dig inlåst o du satt och väntade på att dö. Jag och två eller tre till gjorde inbrott där du var, vi planerade och kämpade riktigt mycket för att kunna få ut dig därifrån. Det var bara några timmar kvar tills du skulle få ditt straff men vi hann rädda dig i tid därifrån.
Allt är som det är idag, vi har gjort slut och träffas aldrig.
Jag o min mamma åkte buss. Utanför bussen var en jättestor trappa, riktigt hög o bred med brutalt många och stora trappsteg. Jag ser dig sitta där med någon snubbe. Många andra människor satt utspridda på trappan och fikade, pratade eller solade. Tydligen så visste jag att något skulle hända precis där och att alla som satt på trappan skulle dö. Trots att min mamma var med på bussen så kände jag att jag måste ut och få bort dig därifrån. Jag trycker på stoppknappen så bussen ska stanna på nåsta hållplats. Hur mkt jag än säger till så stannar inte bussen. Tillslut stannar den långt därifrån och som alla vet så har jag jättedåligt lokalsinne. Jag springer runt och försöker hitta tillbaka men jag hittar inte. Jag springer så snabbt jag kan, överallt och försöker verkligen hitta till trappan så jag kan rädda dig.
Helt plötsligt är jag hemma o tittar på Nyheterna på TV. Det är filmat precis framför trappan, jag ser dig sitta där med den snubben o jag ser bomber falla, och jag ser dig dö.
Förutom alla "jag måste rädda dig"-drömmar så drömmer jag ofta att du o jag gör massa saker tillsammans och att allt är som det var innan. Vi håller varandra i handen. Tittar på varandra med speciella blickar eller ler mot varandra. Kramas eller pussas. Massa såna saker som gör allt sjukt jobbigt när man vaknar.
Första gången en person, som jag faktiskt trodde att jag skulle få känslor för efter dig, sov hos mig drömde jag att du o jag hade sex, riktigt mycket, som att det var på riktigt. När jag sen vaknade helt yrvaken och kände att någon höll om mig var jag inte säker på om det var du eller någon annan som låg där i sängen med mig.
Jag vill komma över dig,
jag vill gå vidare,
jag vill att det ska kunna gå minst en dag utan att jag tänker på dig.
Varför är jag så fäst vid dig när du gjort så mycket dåligt mot mig?
Det har snart gått tre månader sedan vi gjorde slut.
Varför är jag såhär?
Fortfarande?!
Du blev dömd till döden för något du inte hade gjort. De höll dig inlåst o du satt och väntade på att dö. Jag och två eller tre till gjorde inbrott där du var, vi planerade och kämpade riktigt mycket för att kunna få ut dig därifrån. Det var bara några timmar kvar tills du skulle få ditt straff men vi hann rädda dig i tid därifrån.
Allt är som det är idag, vi har gjort slut och träffas aldrig.
Jag o min mamma åkte buss. Utanför bussen var en jättestor trappa, riktigt hög o bred med brutalt många och stora trappsteg. Jag ser dig sitta där med någon snubbe. Många andra människor satt utspridda på trappan och fikade, pratade eller solade. Tydligen så visste jag att något skulle hända precis där och att alla som satt på trappan skulle dö. Trots att min mamma var med på bussen så kände jag att jag måste ut och få bort dig därifrån. Jag trycker på stoppknappen så bussen ska stanna på nåsta hållplats. Hur mkt jag än säger till så stannar inte bussen. Tillslut stannar den långt därifrån och som alla vet så har jag jättedåligt lokalsinne. Jag springer runt och försöker hitta tillbaka men jag hittar inte. Jag springer så snabbt jag kan, överallt och försöker verkligen hitta till trappan så jag kan rädda dig.
Helt plötsligt är jag hemma o tittar på Nyheterna på TV. Det är filmat precis framför trappan, jag ser dig sitta där med den snubben o jag ser bomber falla, och jag ser dig dö.
Förutom alla "jag måste rädda dig"-drömmar så drömmer jag ofta att du o jag gör massa saker tillsammans och att allt är som det var innan. Vi håller varandra i handen. Tittar på varandra med speciella blickar eller ler mot varandra. Kramas eller pussas. Massa såna saker som gör allt sjukt jobbigt när man vaknar.
Första gången en person, som jag faktiskt trodde att jag skulle få känslor för efter dig, sov hos mig drömde jag att du o jag hade sex, riktigt mycket, som att det var på riktigt. När jag sen vaknade helt yrvaken och kände att någon höll om mig var jag inte säker på om det var du eller någon annan som låg där i sängen med mig.
Jag vill komma över dig,
jag vill gå vidare,
jag vill att det ska kunna gå minst en dag utan att jag tänker på dig.
Varför är jag så fäst vid dig när du gjort så mycket dåligt mot mig?
Det har snart gått tre månader sedan vi gjorde slut.
Varför är jag såhär?
Fortfarande?!
Kommentera! :D
Trackback
