Jerry.
3e januari 2009, 03.41
klockan är mycket
jag är klarvaken
lyssnar på din sorts musik
varför är huvudet fullt?
alla dessa tankar
jag känner inte dig
men ändå så besatt
är det bara din närhet jag saknar
eller ditt söta leende?
din röst..ditt ansiktsuttryck..din mystik?
varför kan jag inte bara ta en sak i taget?
har detta gått för snabbt?
jag är riktigt kär
men ändå så vet jag så lite om dig
jag tänker på dig hela tiden
har det hänt något nu när du varit borta?
jag är så rädd för att bli sårad
och för att det ska bli samma sak som vanligt
duger jag inte?
vad är det för fel på mig?
smaken av ciggaretten i min mun gör mig lugn
men ändå ännu mer tankfull
bilderna i huvudet som du har skapat
och som jag arbetat fram
dina sista ord innan du åkte
"jag tycker om dig så mycket"
du lät seriös
du verkade mena det
men ändå är jag så rädd att du glömt
fattar du inte att jag bryr mig?
att jag finns här?
tar ännu en cigg för att jag tror att det får mig på andra tankar
tänker jag för mycket?
jag kan se dig framför mig
jag ser dig lyssna till just den här låten
sittande just där jag sitter nu
lycklig och sjungande
men bilden av dig förvandlas till dig och ditt förflutna
varför kan jag inte bara släppa det?
jag kan inte ändra på något som redan hänt
och jag behöver egentligen inte göra det heller
men jag kan heller inte hjälpa att jag ändrar imperfekt till presens
vad vet jag?
klockan är mycket
jag är klarvaken
lyssnar på din sorts musik
varför är huvudet fullt?
alla dessa tankar
jag känner inte dig
men ändå så besatt
är det bara din närhet jag saknar
eller ditt söta leende?
din röst..ditt ansiktsuttryck..din mystik?
varför kan jag inte bara ta en sak i taget?
har detta gått för snabbt?
jag är riktigt kär
men ändå så vet jag så lite om dig
jag tänker på dig hela tiden
har det hänt något nu när du varit borta?
jag är så rädd för att bli sårad
och för att det ska bli samma sak som vanligt
duger jag inte?
vad är det för fel på mig?
smaken av ciggaretten i min mun gör mig lugn
men ändå ännu mer tankfull
bilderna i huvudet som du har skapat
och som jag arbetat fram
dina sista ord innan du åkte
"jag tycker om dig så mycket"
du lät seriös
du verkade mena det
men ändå är jag så rädd att du glömt
fattar du inte att jag bryr mig?
att jag finns här?
tar ännu en cigg för att jag tror att det får mig på andra tankar
tänker jag för mycket?
jag kan se dig framför mig
jag ser dig lyssna till just den här låten
sittande just där jag sitter nu
lycklig och sjungande
men bilden av dig förvandlas till dig och ditt förflutna
varför kan jag inte bara släppa det?
jag kan inte ändra på något som redan hänt
och jag behöver egentligen inte göra det heller
men jag kan heller inte hjälpa att jag ändrar imperfekt till presens
vad vet jag?
