Din närhet.
Hur kan det som skadar mig mest kännas så bra?
Hur kan jag ens känna några positiva känslor i din närvaro?
Att ligga i din famn igen fick mig att känna allt en människa kan känna i hela sitt liv på en och samma gång.
Att få känna dina andetag mot min hals.
Din beröring.
Sättet som bara du kan titta på mig.
Småsaker som var speciella för oss som jag hade glömt kom du ihåg.
Jag förstår inte varför jag dras till dig trots allt du gjort mot mig.
Du har henne och jag vet att det aldrig kommer bli vi igen.
Jag vill inte att det ska bli vi.
Men att umgås med dig och att vara så nära dig är något speciellt.
Jag vet att jag inte borde tycka som jag tycker.
Jag önskar att allt var annorlunda.
Det finns flera olika sätt som hade varit bättre än vad det är nu.
Hur kan det som skadar mig mest kännas så bra?
Hur kan jag ens känna några positiva känslor i din närvaro?
Hur kunde det som nyss hänt hända?
Att sova bredvid dig,
ligga i din famn,
känna din hud under mina fingar,
att vila mitt huvud mot din axel
och ligga med ansiktet gömt mot din hals,
känna värmen från din kropp mot min,
Din närhet fick mig att känna allt en människa kan känna i hela sitt liv på en och samma gång.
Att sova bredvid dig,
ligga i din famn,
känna din hud under mina fingar,
att vila mitt huvud mot din axel
och ligga med ansiktet gömt mot din hals,
känna värmen från din kropp mot min,
Din närhet fick mig att känna allt en människa kan känna i hela sitt liv på en och samma gång.
Att få känna dina andetag mot min hals.
Din beröring.
Sättet som bara du kan titta på mig.
Småsaker som var speciella för oss, som jag hade glömt, kom du ihåg.
Våra kroppar kunde inte komma närmre varandra,
hur hårt vi än kramades så var det inte tillräckligt.
Vi låg och höll om varandra från morgonen till kvällen.
Trots att du visste att jag var tvungen att gå så tjatade du om att jag skulle stanna.
Du ville träffas redan dagen efter.
Varför gör du såhär när du fått vad du så länge velat ha?
Vi träffades till och med samma dag som hon kom tillbaka,
några minuter innan ni möttes hade du och jag legat i samma säng,
med armarna runt varandra.
Jag förstår inte varför jag dras till dig trots allt du gjort mot mig.
hur hårt vi än kramades så var det inte tillräckligt.
Vi låg och höll om varandra från morgonen till kvällen.
Trots att du visste att jag var tvungen att gå så tjatade du om att jag skulle stanna.
Du ville träffas redan dagen efter.
Varför gör du såhär när du fått vad du så länge velat ha?
Vi träffades till och med samma dag som hon kom tillbaka,
några minuter innan ni möttes hade du och jag legat i samma säng,
med armarna runt varandra.
Jag förstår inte varför jag dras till dig trots allt du gjort mot mig.
Du har henne och jag vet att det aldrig kommer bli vi igen.
Jag vill inte att det ska bli vi.
Men att umgås med dig och att vara så nära dig är något speciellt.
Jag vet att jag inte borde tycka som jag tycker.
Jag önskar att allt var annorlunda.
Det finns flera olika sätt som hade varit bättre än vad det är nu.
Men nu när du har fått henne,
varför beter du dig såhär?
Hur kan jag ens låta mig själv göra det du gjort mot mig förut?
Men nu när du har fått henne,
varför beter du dig såhär?
Hur kan jag ens låta mig själv göra det du gjort mot mig förut?
Jag önskar att jag aldrig hade träffat dig innan,
att vi aldrig hade varit tillsammans,
att jag aldrig hade fått känslor för dig.
Då hade jag kunnat njuta av att umgås med dig nu
och jag hade kunnat ligga och mysa med dig utan alla dessa tankar.
Fast kanske är det bara jag som måste sätta stopp för mig själv
och motstå dig och allt vi hade förut,
sakerna som håller mig kvar.
sakerna som håller mig kvar.
.
I have to close your door into my heart.
Fast i mina egna tankar.
Jag drömmer om dig i princip varje natt.
Du blev dömd till döden för något du inte hade gjort. De höll dig inlåst o du satt och väntade på att dö. Jag och två eller tre till gjorde inbrott där du var, vi planerade och kämpade riktigt mycket för att kunna få ut dig därifrån. Det var bara några timmar kvar tills du skulle få ditt straff men vi hann rädda dig i tid därifrån.
Allt är som det är idag, vi har gjort slut och träffas aldrig.
Jag o min mamma åkte buss. Utanför bussen var en jättestor trappa, riktigt hög o bred med brutalt många och stora trappsteg. Jag ser dig sitta där med någon snubbe. Många andra människor satt utspridda på trappan och fikade, pratade eller solade. Tydligen så visste jag att något skulle hända precis där och att alla som satt på trappan skulle dö. Trots att min mamma var med på bussen så kände jag att jag måste ut och få bort dig därifrån. Jag trycker på stoppknappen så bussen ska stanna på nåsta hållplats. Hur mkt jag än säger till så stannar inte bussen. Tillslut stannar den långt därifrån och som alla vet så har jag jättedåligt lokalsinne. Jag springer runt och försöker hitta tillbaka men jag hittar inte. Jag springer så snabbt jag kan, överallt och försöker verkligen hitta till trappan så jag kan rädda dig.
Helt plötsligt är jag hemma o tittar på Nyheterna på TV. Det är filmat precis framför trappan, jag ser dig sitta där med den snubben o jag ser bomber falla, och jag ser dig dö.
Förutom alla "jag måste rädda dig"-drömmar så drömmer jag ofta att du o jag gör massa saker tillsammans och att allt är som det var innan. Vi håller varandra i handen. Tittar på varandra med speciella blickar eller ler mot varandra. Kramas eller pussas. Massa såna saker som gör allt sjukt jobbigt när man vaknar.
Första gången en person, som jag faktiskt trodde att jag skulle få känslor för efter dig, sov hos mig drömde jag att du o jag hade sex, riktigt mycket, som att det var på riktigt. När jag sen vaknade helt yrvaken och kände att någon höll om mig var jag inte säker på om det var du eller någon annan som låg där i sängen med mig.
Jag vill komma över dig,
jag vill gå vidare,
jag vill att det ska kunna gå minst en dag utan att jag tänker på dig.
Varför är jag så fäst vid dig när du gjort så mycket dåligt mot mig?
Det har snart gått tre månader sedan vi gjorde slut.
Varför är jag såhär?
Fortfarande?!
Du blev dömd till döden för något du inte hade gjort. De höll dig inlåst o du satt och väntade på att dö. Jag och två eller tre till gjorde inbrott där du var, vi planerade och kämpade riktigt mycket för att kunna få ut dig därifrån. Det var bara några timmar kvar tills du skulle få ditt straff men vi hann rädda dig i tid därifrån.
Allt är som det är idag, vi har gjort slut och träffas aldrig.
Jag o min mamma åkte buss. Utanför bussen var en jättestor trappa, riktigt hög o bred med brutalt många och stora trappsteg. Jag ser dig sitta där med någon snubbe. Många andra människor satt utspridda på trappan och fikade, pratade eller solade. Tydligen så visste jag att något skulle hända precis där och att alla som satt på trappan skulle dö. Trots att min mamma var med på bussen så kände jag att jag måste ut och få bort dig därifrån. Jag trycker på stoppknappen så bussen ska stanna på nåsta hållplats. Hur mkt jag än säger till så stannar inte bussen. Tillslut stannar den långt därifrån och som alla vet så har jag jättedåligt lokalsinne. Jag springer runt och försöker hitta tillbaka men jag hittar inte. Jag springer så snabbt jag kan, överallt och försöker verkligen hitta till trappan så jag kan rädda dig.
Helt plötsligt är jag hemma o tittar på Nyheterna på TV. Det är filmat precis framför trappan, jag ser dig sitta där med den snubben o jag ser bomber falla, och jag ser dig dö.
Förutom alla "jag måste rädda dig"-drömmar så drömmer jag ofta att du o jag gör massa saker tillsammans och att allt är som det var innan. Vi håller varandra i handen. Tittar på varandra med speciella blickar eller ler mot varandra. Kramas eller pussas. Massa såna saker som gör allt sjukt jobbigt när man vaknar.
Första gången en person, som jag faktiskt trodde att jag skulle få känslor för efter dig, sov hos mig drömde jag att du o jag hade sex, riktigt mycket, som att det var på riktigt. När jag sen vaknade helt yrvaken och kände att någon höll om mig var jag inte säker på om det var du eller någon annan som låg där i sängen med mig.
Jag vill komma över dig,
jag vill gå vidare,
jag vill att det ska kunna gå minst en dag utan att jag tänker på dig.
Varför är jag så fäst vid dig när du gjort så mycket dåligt mot mig?
Det har snart gått tre månader sedan vi gjorde slut.
Varför är jag såhär?
Fortfarande?!
Jag kan inte sluta tänka.
Du behandlade mig som skit
spottade på min kärlek till dig
och alla försök jag gjorde för att vi skulle kunna fixa allt.
Ljög
var otrogen.
Jag gjorde också dåliga saker
men jävligt mkt gick sönder inuti mig
jag grät flera gånger dagligen
i veckor
det gjorde så ont.
Jag säger inte detta för att få dig att ta mig tillbaka
det är absolut inte det jag menar.
Jag skulle inte gett dig ännu en chans
dessutom vet jag att du vill vara med henne.
Jag kan knappt beskriva hur tiden med dig var.
När jag tänker tillbaka på det så var det så himla roligt.
Allting.
Vad vi än gjorde så hade vi alltid kul.
Jag var alltid så glad över att va med dig
även om jag ibland inte visade det
jag är alltid sån..
Samma med mitt förra förhållande
jag fattar inte hur mkt jag uppskattar det förens efteråt när det är över.
Jag tänker alltid efteråt att det kanske fanns något jag skulle gjort bättre.
Men i detta fallet vet jag att det inte hade gått ändå
det hade ändå blivit såhär.
Det visste jag egentligen redan när jag fick reda på att hon skulle flytta hit.
Jag försökte ta vara på sista tiden med dig så mycket jag kunde
i slutet tänkte jag alltid på att,
när jag kramade dig
höll dig i handen
eller fick en puss,
det kanske skulle bli sista gången.
Eller när du sa mitt namn eller att du älskade mig.
Jag tänkte till o med att jag skulle försöka komma ihåg det
exakt hur det kändes och hördes
så jag alltid skulle komma ihåg det.
Du har varit jävligt dum mot mig
men trots allt så kan jag inte förneka att det var en underbar tid med dig.
Jag vet att jag har sagt att det är värsta tiden i mitt liv
och det är det delvis också.
För nu vet jag hur alltid egentligen låg till under tiden det var vi.
Men utan den vetskapen var det bästa tiden i mitt liv.
Jag kommer aldrig tycka om någon av dina kommande flickvänner
ingen kommer vara värd att må så bra
och möjligtvis må så dåligt.
Jag kommer alltid önska att saker var annorlunda än vad det var
för jag vet att hade inte allting varit som det är
då hade vi varit tillsammans nu
jag hade fortfarande varit hel,
för då hade jag varit med dig.
Men oavsätt vad som händer i framtiden
vet jag att jag vill ha kontakt med dig
vi kanske någon gång kan ses som nära vänner och ha lika roligt som vi hade då.
spottade på min kärlek till dig
och alla försök jag gjorde för att vi skulle kunna fixa allt.
Ljög
var otrogen.
Jag gjorde också dåliga saker
men jävligt mkt gick sönder inuti mig
jag grät flera gånger dagligen
i veckor
det gjorde så ont.
Jag säger inte detta för att få dig att ta mig tillbaka
det är absolut inte det jag menar.
Jag skulle inte gett dig ännu en chans
dessutom vet jag att du vill vara med henne.
Jag kan knappt beskriva hur tiden med dig var.
När jag tänker tillbaka på det så var det så himla roligt.
Allting.
Vad vi än gjorde så hade vi alltid kul.
Jag var alltid så glad över att va med dig
även om jag ibland inte visade det
jag är alltid sån..
Samma med mitt förra förhållande
jag fattar inte hur mkt jag uppskattar det förens efteråt när det är över.
Jag tänker alltid efteråt att det kanske fanns något jag skulle gjort bättre.
Men i detta fallet vet jag att det inte hade gått ändå
det hade ändå blivit såhär.
Det visste jag egentligen redan när jag fick reda på att hon skulle flytta hit.
Jag försökte ta vara på sista tiden med dig så mycket jag kunde
i slutet tänkte jag alltid på att,
när jag kramade dig
höll dig i handen
eller fick en puss,
det kanske skulle bli sista gången.
Eller när du sa mitt namn eller att du älskade mig.
Jag tänkte till o med att jag skulle försöka komma ihåg det
exakt hur det kändes och hördes
så jag alltid skulle komma ihåg det.
Du har varit jävligt dum mot mig
men trots allt så kan jag inte förneka att det var en underbar tid med dig.
Jag vet att jag har sagt att det är värsta tiden i mitt liv
och det är det delvis också.
För nu vet jag hur alltid egentligen låg till under tiden det var vi.
Men utan den vetskapen var det bästa tiden i mitt liv.
Jag kommer aldrig tycka om någon av dina kommande flickvänner
ingen kommer vara värd att må så bra
och möjligtvis må så dåligt.
Jag kommer alltid önska att saker var annorlunda än vad det var
för jag vet att hade inte allting varit som det är
då hade vi varit tillsammans nu
jag hade fortfarande varit hel,
för då hade jag varit med dig.
Men oavsätt vad som händer i framtiden
vet jag att jag vill ha kontakt med dig
vi kanske någon gång kan ses som nära vänner och ha lika roligt som vi hade då.
<3
Att vara två.
